|
||||||
|
|
Augustimånen ett äventyr och en seglingsupplevelse utöver det vanliga! -som gjort för mälarbåtar…
I år tog jag mig mod att ställa upp. Jag skriver mod för det är läskigt vid en första åtanke. Att segla fram genom den nattsvarta augustinatten i områden klassade som några av väldens mest svårnavigerade vatten, nämligen Stockholms ytterskärgårdar. Denna segling har verkligen lyckats med allt: Det är en mycket bra organisation som gör allt detta möjligt. För den nyfikne kan jag rekommendera en hemsida av hög klass: augustimanen.se Starten går på fredagskvällen efter en gemensam middag ute på Bullandö krog. Målgången är beräknad till söndag, tidig morgon, och allt avslutas med en gemensam jättefrukost. Nea M25 nr 3´s race! Det var omfattande meckande med båten för att fixa navigationsutrustning bestående av Laptop med elektroniska sjökort uppkopplade mot GPS, lanternor, VHF antenn och utöver det fix o färdig båt för kappsegling. Men när starten gick i skymningen så kändes det riktigt häftigt. Det var fullt ös redan från start och jag skall erkänna att jag hade ett adrenalinpåslag hela resan runt! Jag tappade helt tidsuppfattningen och minns massa situationer, men inte när de hände eller om det var dag eller natt. Det blåste omkring 7-12 m/s i stort sett hela racet och det var med andra ord fullt drag i grejorna. Vi växlade mellan fock och genua och tre olika bulor och försökte hela tiden segla max. En var navigatör och två seglade, den fjärde hjälpte navigatören eller försökte sova. Själv provade jag att sova men det blev nog inte mer än en timme totalt, jag var för nervös… Det gällde att ta minsta möjliga omväg till nästa rundningspunkt hela tiden och det innebar ibland de mest märkliga vägval mellan grynnor och skär. Vi seglade igenom de flesta av våra fina ytterskärgårdar och hjärtat var mer eller mindre i halsgropen. Att segla genom Björkskär, Nassa, Gillöga, Svenska-högarna, Fredlarna, Norrpada, Rödlöga Storskär, Kallskär med flera på en och samma helg i farter från 5 knop och uppåt är helt klart svårslaget! Vi seglade omkring 150 M på knappt 30 timmar. Till detta det spännande momentet att du har andra båtar runt i kring dig som du hela tiden kan jämföra vägval och båtfart med. Ett av mina starkaste minnen är när vi ska ta oss ut till Svenska högarna, i gryningen, via Gillöga. Det gäller att gå så liten omväg söder om Gillöga som möjligt. Jag sitter vid rors och Mattias styr mig från navigationsbordet som vi byggt inne i ruffen. Det blåser omkring 8-9m/s och det bygger upp rejäl havsdyning. Det får det att skumma helt otroligt kring bränningarna och jag får direktiv att styra så nära lovarts bränningarna det går. Jag går närmare än jag normalt skulle våga men hör hela tiden från ruffen ”lova mer, närmre bränningarna, kolla inte åt lä det är ännu närmre där!” Jag är nu så nära att skummet från den brytande sjön stänker på båten! Farten är över 7 knop och jag hinner tänka att; en smäll här och det är kaffeved, sedan är vi otroligt nog igenom och kan sätta spinnaren och surfa upp mot Högarna. Finalen: Mot slutet av banan skall vi ut på vår straffögla som vi fått reda på med hjälp av vårt lystal i en tabell. Bäringen går ut mot Horsten utanför Sandhamn och det är natt och vinden ökar och ökar. Det blåser över 10m/s helt klart. Vi sätter stora bulan och hoppas att den skall hålla, det känns som om att jag kan se stjärnorna i sömmarna i de värsta byarna, men fort går det. Vi märker att vi är riktigt bra med i racet då vi bara mött en båt när vi vänder för att kryssa tillbaka upp mot Kanholmsfjärden och in i mål. Enorm laddning ombord, vi knaprar i oss koffeintabletter, har tre man som burkar och jag som försöker styra i den grova sjön. Det är svårt och stressen av alla lanternor som dyker upp bakom oss gör inte saken bättre. Håller vi nu så är vi tvåa! Naturupplevelsen är enorm, det blixtrar och åskar över land och över Sandhamn är det fyrverkerier och bakom oss en hel rödgrön röra av lanternor. Det är hård kryss med översköljande vågor (fock och stor är lite mycket). Vi sträcker in mot södra Kanan och blir omseglade av en X 79 som går bättre när vinden dör ut lite. Sen kommer även M30, Frida, sakta närmare och tar sig förbi innan vi mycket nöjda går i mål halvminuten före en NF. Frida hade känt på skärgården lite för fysiskt och fick därmed tids- tillägg, som är regeln (1% för varje markkontakt) och vi slutade som trea. Men två mälarbåtar bland topp fem är inte illa. Vi är mer än nöjda och för att vara första gången för oss alla och med målsättningen att överleva utan grundkänningar så är pallplats riktigt stort. Jag vill verkligen slå ett slag för denna segling som är så mycket mer än mycket annat; fin segling, oslagbara naturupplevelser och så all spänning som får en att känna att man verkligen lever och seglar vackert. Så våga prova du med och låt det bli fler mälarbåtar till nästa år. Det är bara att anmäla sig på hemsidan…. Jag är med nästa år igen helt klart! Robert Karlsson och NEA, hel och torr på land inför nästa säsong… | ||||||||||||||
|
Augustimånen |
