Augustimånen >> Sagt om... >> 95:an Kerma

Augustimånen med 95:an Kerma.

Dennis Wetterberg är medlem av SK 95 S1 Kermas ägarfamilj. Han har seglat Kerma sedan 1980 ca 2000 NM/år. Funktionen ombord är varierande beroende på behov; rorsman, taktiker, navigatör och segeltrimmare. Deltog i Augustimånen för att berika sina seglingsupplevelserna och detta blev verkligen besannat.

Denna artikel är tidigare publicerad i Svenska Skärgårdskryssare Förbundets, SSKF, medlemstidning Skärgårdskryssaren Nr 2 1996.

• Sista smörjelsen

Fredag eftermiddag den 25 Augusti samlas besättningen i Strömma. De modiga/dumdristiga nog att följa med på detta äventyr är kapten Hasse Wetterberg, färdskrivare Dennis Wetterberg, fixare Tomas Larsson, matvrak Janne Nystedt, sambandsofficer Lars Strömberg samt augustimåne specialist Thomas Rönnström. Båten utrustas med diverse inlånad apparatur huvudsakligen bestående av VHF-radio och GPS-navigator. Efter intressanta resonemang om bästa antennplaceringar väljs akterdäcket ut som antennzon. En monteringsoperation liknande julgranspyntning inleds och slutförs. Resultatet är imponerande och skulle lätt få alla spindlar gröna av avund. Vi inför utegångsförbud på akterdäcket och ger oss av från bryggan. Efter en fartfylld slör upp till startplatsen vid Djuröbron lånas en urinvånares boj utanför bron. Där intags vad vi misstänker skall bli sista smörjelsen iform av en läcker måltid. Det kan anses vara falsk marknadsföring att kalla denna segling Augustimånen då den visserligen seglas i augusti men någon måne kommer vi inte att få se eftersom den är helt i nedan.

• Rev och stormfock

Seglingen sker enligt LYS och man startar med ungefär halva handikappet reglerat i starten. Alla tider som jag refererar till är LYS-korrigerad tid. Totalt var det 21 startande. Första start är 19.30 och vi startar i sista grupp 22.00. Starten är under Djuröbron men vi och entonnaren Gunpowder har dispens att starta från utsidan eftersom bron inte är tillräckligt hög. Detta är allt vi vet om banan just nu eftersom man inte får banans utsträckning förrän 15 minuter innan start. De första startande ger sig iväg österut mot Sandhamn. Fantasin skenar iväg och det verkar solklart att natten skall tillbringas ute bland klipporna i ytterskärgården. Mörkret kommer krypande och efter ett tag verkar våra farhågor ännu mer befogade då vi på VHF:en uppsnappat två grundstötningar och ett mastbrott. Alla rundningar och incidenter skall rapporteras via VHF. Detta gör seglingen intressant eftersom man hela tiden kan följa sina konkurrenter. Väderrapporten är S-SV 8-13 M/S i morgon vridande till N-NV 10-15 M/S så båten prepareras med två rev och stormfock inför nattens härjningar. Vi misstänker nämligen att ett revningsförsök i kolmörkret utan samträning av besättningen skulle vara lite för spännande under dessa förutsättningar. Målsättningen inför natten blir att båten skall förbli helskinnad.

• Rodeokonster på fördäck

Starten går mot vad vi nu vet är första rundningen Revengegrundet. De konkurrenter som startade samtidigt med oss sätter spinnacker och seglar dessutom orevade. Trots detta håller vi samma fart på den hårda slören mot Kanholmsfjärden. Vi har dubbelkommando på navigeringen. En utvändig navigerare försedd med nattuggleblick och sjökort samt en invändig försedd med GPS, passare, transportör och sjökort. Denna teknik tillämpades under alla mörka timmar. En annan sak som gjorde oss lite lugnare var det faktum att vi seglade i för oss välkända vatten. Kapten går och lägger sig och vi och konkurrenterna gör olika vägval. Vi tar Sandhamnsleden och dom går söder om Skarprunmarö. Det känns tryggt med fyrar och belysta uddar så vi står på för fullt. Vi går igenom Sandhamnshålet och när vi kommer utanför Sandhamn tar kaptens skönhetssömn slut och irriterad tittar han upp ur ruffluckan och undrar om vi har gått i uläge. Detta var inte så långt ifrån sanningen periodvis då vågor spolade över hela båten. Värsta sjön var vid Svängen där det är lite grundare än annars. Högsta vågorna var ute vid Revengegrundet där det konstaterades att fyren försvann i de största vågdalarna trots att vi var ganska nära. Konkurrenterna som startat samtidigt med oss var också i närheten. Även om båtarna inte syntes så gjorde lanternorna det. Seglingen härute kunde liknas vid att åka berg och dalbana med förbundna ögon genom iskalla vattenfall. Det enda man såg av vågorna var då de närmade sig så mörknade den nedre delen av himlen ytterligare. Vi gör ett slag runt Revengegrundet och ögonblickligen lossnar fockskotets pålstek i skothornet. Efter rodeokonster på fördäck av Janne Nystedt kan vi slutligen skota focken på avsett vis.

• Surfar in till Sandhamn

Nästa rundningsmärke är Franska stenarna. Konkurrenterna utan kulturskatter att vårda sprider sina rutter på två huvudrutter och två extremrutter. Huvudrutterna går direkt från Revengegrundet på varsin sida av Runmarö. Extremrutt svart pist går in vid Bullerön och motionspåret som vi tar är den nu välbekanta Sandhamnsleden i retur. Vi har finfina surfar in till Sandhamn, som plåster på såret för att åka runt målet. Faktum är att vi gick relativt bra på halvvinden/sträckbogen till Torskkobben. Båtarna som valde de yttre vägarna berättade om många incidenter varvid inga allvarligare. Vinden är skiftig ca 10-12 M/S SSV och kryssen ner till Franska Stenarna går inget vidare. Ju längre söderut vi kommer desto bättre går det eftersom vågorna är mindre och vinden stabilare. Kryssen fortsätter ner till Skomakarskeppet norr om Dalarö som är nästa rundningsmärke. Vi håller på att segla upp på ett skär som glider förbi sidan av båten på lagom avstånd. Vi såg inte skäret i tid eftersom det var ljusare än omgivningen, allt fast material i omgivningarna hade hittills varit mörkare än omgivningen. Spaning sker fortsättningsvis efter mörka och ljusa objekt. Här förekom två vägval, utanför St Husarn och genom Stendörren. Vi gick den inre vägen som visade sig vara den bättre eftersom vi seglade in de 10 minuterna Gunpowder hade som försprång vid Franska Stenarna.

• Frukost i Stavsnäs

Vid rundningen omkring klockan 4 på har det ljusnat så att man ser öarna och båtarna. Vinden har mojnat till 5-8 M/S och halvvinden ut till nästa rundning Biskopsön blir rena transportsträckan.

• Fortsättning...

Frustrerade besättningsmän på Gunpowder konstaterar att en entonnare med genua 2 och full stor är chanslös mot en 95:a med stormfock och 2 rev i storen i 8 M/S halvvind. Vid Biskopsön är det ljust och när vi faller av mot Norr så slår vi ut ett rev och hissar kryssfocken. Plattläns upp till Söderö och slör till Lilla Limskäret söder om Runmarö. Frukost serveras och uppskattas av den småruggiga besättningen. Väl inne i bland öarna slår vi ut det sista revet i storen. Nytt mål är Stenklippan och vi funderar på att gå in på Nämdöfjärden för att få friare vind. Beslut tas att fortsätta utanför Runmarö och eftersom vinden är i den där omöjliga vinkeln mellan plattläns och slör där det är omöjligt att segla effektivt tillämpas taktiken att omväxlande skära och plattlänsa. På dom här långa sträckorna med moderat undanvind så förlorar vi tid mot alla de som kör spinnaker. Dock inte mot Gunpowder som tar vägen ut på Nämdöfjärden. Vi misstänker att dom stannade och åt frukost i Stavsnäs. En kort halvvind in till Skarpö utanför Lökaö följdes av en timmes paus för livräddningsövningar.

• Livräddning och omstart

Livräddningsövningen tillgår så att man får rädda antingen en 90 kg docka eller en egen besättningsman. De flesta valde dockan, så även vi. När funktionärsbåten passerades för fulla ställ så frigjordes dockan och manövern utfördes. Fram till dockan, fyra man lyft. Det var ganska svårt att få ombord dockan även under dessa ideala förhållanden. De flesta höga staketkryssare blev tvungna att koppla speciella lyftarrangemang av varierande kvalite. Dessutom var mantåget ett stort bekymmer. De som lyckades bäst skickade en egen besättngsman i vattnet för att säkra dockan i lyftanordningen. Dessutom kapades mantåget för att underlätta ombordtagningen. De enda problemen vi fick var fyra ryggskott. Vi hade också tid att käka en brunch under pausen. Kul var också att alla båtarna samlades upp och att man kunde följa omstarten för de båtar man hade att jaga.

• Snabbast två sträckor i rad

Nu hade ungefär halva seglingen genomförts och vi kunde konstatera att det nu endast fanns 5 båtar före oss. Tråkigt nog hade ledande båt Puh, One Off LYS 1.18, seglat något snabbare än vi på seglad tid. Alltså, här gällde skärpning. Vi måste segla omkring 1 timme och 45 minuter snabbare än dom på den avslutande halvan. Från Skarpö gick färden till Södergrund i Svartlögafjärden. Efter knappt hälften av sträckan kommer det vind NV 6-8 M/S. Vi är förutseende och skiftar till stormfock och tar ett rev. Detta visar sig vara ett stort plus mot de som seglar med för mycket segel. Första delsträckesegern. Navigationen bland stenarna går smärtfritt med hjälp av GPS-en. Vi går rakt N på ena bogen och rakt V på den andra och utnyttjar fria latituder eller longituder. Vi faller av mot Rankarö kummel vid korsningen Furusundsleden och Rödlögaleden och skiftar till kryssfock samt slår ut revet. Även denna sträcka är vi snabbast.

• Hej och hå jobba på

Efter gipp så slörar/länsar vi söderut mot de två småkobbarna V Rödlöga-Storskär. Här intas en utsökt lunch. Nu är det bara en båt Puh framför oss. Strax efter rundning av kobbarna passeras Puh som alternerar med att segla halvvind utan och slör med spinnacker. Vinden har ökat något till NV 10 M/S och vi snittar 10 knop beräknat på fågelvägen mellan rundningspunkterna. Strax innan nästa rundningspunkt Prästkobben vid Lilla Nassa är vinden uppe i NV 12 M/S och vi skiftar till stormfock och ett rev igen. Vi går ganska dåligt på sträckbogen förbi Björkskär men när vi faller av några grader får vi bra fart igen. Efter passage öster om Sandhamn mojnar vinden kontinuerligt. Hej och hå jobba på, full stor och kryssfock igen. Väl nere vid Älgkobben söder om Sandhamn är Puh ordentligt distanserad. Dock har vinden mojnat till 3 M/S VNV. Detta passar oss utmärkt eftersom vi nu har en kryss in till Kanholmsfjärden.

• Teori och praktik stämmer inte överens

När norra udden på Runmarö passeras överfalls vi av 12-14 M/S V vind. Men eftersom vi skall norrut utanför och norr om Möja för att runda Melkobb beslutas att segelskifte och revning fördröjs till passagen mellan Möja och Pålkobb väl i lä bakom land. Efter den häftiga halvvinden skiftas till stormfock och tas ett rev helt enligt planen. Teori och praktik stämmer inte alltid överens och det blåser extra mycket vid segelreduceringen som tar ovanligt lång tid. Förlusten av tid blir dock minimal eftersom vi verkar hålla maxfarten oavsett vingklippt segelföring. Kryss väster ut i 15 M/S V vind går uruselt tycker vi. Konkurrenterna kan inte heller ha uppskattat den här delsträckan eftersom det helt oförklarligt visat sig att vi var snabbast på LYS-korrigerad tid. Rundning av kummeln mellan St Kalkholmen och Segelskäret och söder ut igen.

• Kräftskiva

Halvvind ner till en icke obligatorisk rundning av GYS-stora kräftskiva vid Ymparholmen. Sedan sträckbog för rundning av Tärnkobben. Vinden har mojnat till 8 M/S V och det återstår endast en slör över Kanholmsfjärden till målgång Mellan Långholmen och Gökskäret. Som en sista kraftansträngning hissas full stor och kryssfock igen. Målgång i skymningen 20.46 lördag kväll. Vi har har avverkat 148.7 sjömil mätt fågelvägen runt större öar på 21.46 timmars effektiv seglad tid.

• Kolmörker

Vi seglar till Malma Kvarn och lägger till vid en av kryssarklubbens bojar där ett nytt skrovmål intags. Jag vaknar söndag morgon vid bryggan så jag antar att hemtransporten med motor från Malma till Strömma gick smärtfritt i kolmörkret.