Augustimånen >> Sagt om... >> Gerdny 2002

Augustimånen 2002

Menar du allvar! sa rösten på andra änden av telefonen. – Ja, jag menar allvar, jag skojar inte, sa jag. Rösten tillhörde Peder Cederschiöld på Royal Sails, som är den man ringer till för att anmäla sig till den fruktade Augustimånen.

Augustimånen har ett speciellt rykte av sig att vara en mycket svår utmaning där man får rysningar av att bara tänka på den. Inget för gossekören med andra ord. Perfekt, jag måste bara prova! Peder frågade mig om jag visste vad jag gjorde och om jag var vid mina sinnens fulla bruk innan han gav efter och fattade pennan för att skriva ned min anmälan.

För er som har hört tävlingens namn, men inte riktigt kan beskriva den så är Augustimånen en tävling där man normalt seglar i oprickade vatten under ca trettio timmar non-stop där svårigheterna kommer på natten. För att göra det ännu svårare så är augusti beckmörkt på kvällen och natten. Har man otur är det mulet och då försvinner alla referenser och kan liknas med att flyga ett flygplan bara med instrument. Under åren har de navigatoriska instrumenten förbättrats avsevärt  och idag är nogrannheten som bäst två till sex meter, om man har en DGPS kopplad till en laptop med ett sjökortsprogram (alla deltagare har det). Det har gett tävlingsledningen chansen att ytterligare försvåra Augustimånen genom att kasta in deltagarna i betydligt svårare vatten än tidigare års tävlingar.

Ett krav för att slutligen godkännas för deltagande i Augustimånen är att delta i briefingmötet där alla deltagare får information om hur tävlingen är upplagd och vilka regler som gäller. Tävlingen är i grund och botten en navigationstävling med ett mycket sinnrikt system som gör det möjligt med en gemensam start och målgång, baserat på LYS!? Hur är det då möjligt undrar ni och det gjorde jag också innan mötet. Vad man gör är att man har en mycket kompetent och lurig tävlingsledning som offentliggör banan för deltagarna 15 minuter innan start i form av ett slutet kuvert med ett antal utvald waypoints samt ett excel-ark med s.k öglor (straffrundor), helt enkelt tabeller med flera kolumner som visar olika längder på öglorna beroende på hur väder och vind utvecklas under själva racet, men också beroende på båtens LYS-tal. Tävlingsledningen meddelar vilken kolumn man ska använda i god tid via VHF innan öglorna påbörjas. Den båt som har sämst LYS i startfältet behöver inte ge sig ut på dessa.Vid varje kontrollpunkt måste man rapportera sin position samt klockslag via VHF, på så sätt vet ledningen exakt var man är och hur man seglar i förhållande till ens eget och andras LYS. Busenkelt eller hur?

Gör man ett misstag som att missa en kontrollpunkt eller får bottenkänning, är man fortfarande med i tävlingen men man får ett tidstillägg i sin slutligt beräknade tid runt banan.

Har ni som seglat Gotland Runt undrat varför det inte finns så många gamla rävar kvar på båtarna? Det beror på att dessa har valt att prioritera Augustimånen istället. De kanske tycker Gotland Runt inte ger dem något längre – för tråkigt helt enkelt.

Nästa steg var att anpassa Gerdny med diverse utrustning och tillbehör som t ex laptop och kontrollera att alla navigeringsljus fungerade. Allt fungerade utmärkt och Gerdny var redo. Som besättning ombord fanns jag, Hasse Wetterberg från Kerma samt de mycket duktiga jolleseglarna Fredrik och Martin, en blandning av gammalt och nytt.

Dags för dagen D

Vi möttes enligt tradition på Bullandö Marina där sista måltiden intogs och en sista hälsning till alla nära och kära. Starten var planerad kl 20.30 men ledningen beslutade efter rådande vind att förlägga starten längre ut än beräknat.  Starten var vid Ingboskäret vid Eknö och 15 minuter före start fick vi bansträckningen som löd följande: Stora Nassa med ögla ner mot Prästkobben sedan tillbaka till Stora Nassa med exit österut mot Ut-fredel med vidare segling mot Rödlöga-Storskär. Sedan bar det ned mot Kallskär och till Stenklippan, nästan tillbaka till starten där den andra öglan började och sedan tillbaka till Stenklippan för en tredje ögla och sedan tillbaka in i mål. Behöver jag tillägga att själva rundningspunkterna låg mitt inne bland skären och grynnorna.

Starten

Det var 14 båtar som hade fattat modet att prova sina kunskaper och färdigheter och båtarna var av alla storlekar men Gerdny var definitivt störst med sina nästan nitton meter. Vi startade vid lämärket och kände att vi inte skulle störas så mycket av lovartsbåtarna som pressat ihop sig uppe vid lovartsmärket. En separation i sidled fanns redan från start och Hasse vid rodret gasade på. Med lättvindsgenua och bra tryck kunde vi dra ifrån de andra relativt snabbt.

Stora Nassa

Vi rapporterade in som första båt vid Stora Bonden och nu var det dags för kvällens första tandklapprare. Vi for igenom Stora Nassa i en fart som pendlade mellan 7-8 knop mellan skären i skårorna som istiden gjort åt oss och inte var de breda inte utan skrämmande nära skrovets sidor. Vår navigeringsutrustning fungerade dock perfekt och vi hade bra koll på läget tills Fredrik sa att något låg ivägen i sundet framför oss. En fyrtiofotare hade lagt sig på svaj mitt i en av kanalerna och det såg mörkt ut men vi lyckades att tråckla oss förbi hennes förstäv med minsta marginal då grynnor begränsade vår undanmanöver åt andra hållet. Han hade satt upp en lampa som lyste sämre än ett värmeljus och den var helsvår att upptäcka. Vi rapporterade läget till ledningen och fortsatte. Låt mig då säga att inte ens under dagtid är dessa vatten lättnavigerade och jag skulle aldrig ha trott att det var möjligt att segla på det här sättet, igenom på natten men det gjorde vi.

Vi kom ut på södra delen av Stora Nassa för att påbörja vår första ögla som enligt kolumn B skulle seglas kurs 185° och i vårt fall 3,5 Nm lång vartefter vi skulle slå och segla tillbaka in i Stora Nassa. Vi slog efter 3,5 Nm och började segla tillbaka och efter en stund började ett myller av lanternor synas, kommande emot oss och Fredrik fick fullt upp med att ha kontroll på vilka lanternor som hörde ihop med varandra.  Fredriks röst var det enda vi hörde och den lät rätt nervös. Båtar swischade förbi oss både om styrbord som babord och vissa slog kort efter förbipasseringen och tog upp jakten på oss.

Väl inne i Stora Nassa igen hade vi ett rejält smalt sund som var mycket tveksamt om vi kunde höjda igenom. Gerdny som största båt hade fått en extra föreskrift innan tävlingen som löd att vi kunde använda motorn för att klara just sådana här situationer mot tidstillägg förstås, men det behövdes inte denna gång.

Här gjorde jag, navigatören, kvällens första men inte sista misstag genom att inte runda nästa kontrollpunkt. Jag hade zoomat in alldeles för mycket i kartan på datorn och inte sett den. Jag trodde den låg betydligt längre norrut än den gjorde och vi seglade på tok för långt innan jag märkte det. Tidstillägg med andra ord. Men det viktiga var att vi inte gjorde dumma misstag som att stressa fram ett nytt vägval direkt, vilket jag anser är en av grundstenarna i Augustimånen – säkerheten framför allt.

Nästa kontroll var mitt inne i Ut-fredels skärgård och jag beslutade att vi skulle segla en lite längre väg men betydligt säkrare för Gerdny.

Ut-fredel

Vi kom in i Ut-fredel norrifrån och skulle runda ett skär och sedan tillbaka samma väg ut. Vi hade dragit ifrån de övriga igen och var först med rundningen. Precis när vi höll på att runda den, dök M30:an Frida upp från ett sund som vi inte trodde var möjlig att passera igenom. Frida lade sig i hälarna på oss och vi stirrade på varandra och skakade våra huvuden. Inte ens med en katamaran med centerborden uppe skulle vi gå där, resonerade vi ombord. Det tog inte lång tid förrän det blev fullt av båtar. Vi hade tappat vårt försprång som vi trodde vi hade. Nu var det dags att ta kortaste vägen till Rödlöga-Storskärs skärgård.

Rödlöga-Storskärs skärgård

Nu började vinden mojna och folk ombord började ta sina timeoffs med lite sömn och sakta men säkert närmade vi oss nästa kontrollpunkt. Vi tog den ostliga vägen dit medan de andra hade seglat upp genom In-fredlarna. Frida dök upp igen och vem skulle nå Rödlöga-Storskär först? Vi seglade så effektivt som vi kunde och hann precis före. Gerdny behöver mer vind än vad vi hade just då och det kändes som vi låg stilla då Frida likt en fjäril passerade oss och försvann ut i ett av de där sunden som såg helt omöjliga ut, även med Lasse Granaths superba kort. Nu verkade det som flera hade fått fart på sina lådor och då det blev ljusare och ljusare, tog de en snävare rutt mot nästa kontrollpunkt. Nu var det dags för alla att attackera Kallskär.

Kallskär

Jag tittade på hur vi skulle kunna angöra Kallskär effektivast och tittade på de smala sunden på den norra delen och jag tänkte – j-vlar, här går vi aldrig igenom även med mycket tvål så fungerar det aldrig! Jag beslutade att vi skulle gå in från ostsidan istället och X-79:an Kapu hängde med oss och alla satte sina spinnakers utom vi som saknade den i vår garderob. Kapu var en giftig liten båt och höll samma fart som oss och vi seglade bredvid varandra på väg ned mot Kallskär. Här gjorde jag min andra navigeringsmiss genom att gå in i Kallskär för att runda kontrollpunkten. När vi svängde in mot den så hade Frida givetvis tagit de där omöjliga vägarna  och kom emot oss norrifrån. Väl tvärs oss undrade de vad vi höll på med och jag svarade att vi skulle in och runda kontrollpunkten. De sa att det behövde vi inte göra utan vi kunde rapporterat passeringen på den ostliga sidan om Kallskär, där vi lämnade Kapu. Inte undra på att vi undrade vad de var på väg men de hade gjort rätt och jag fel. Dock inget tidstillägg den här gången men nu förlorade vi kontakten med Kapu vilket skulle visa sig i resultatlistan.

Ögla B

Det var dags att lämna Kallskär och på vår väg till Stenklippan hann trimmisen Gunpowder, NF:aren Windsong och den nybyggda Z31:an Z ikapp oss. Det var lite vind och det var inte mycket vi kunde göra för att matcha dessa lättvindslådor. Väl nere vid Stenklippan var det dags för ögla B. Öglan gick från Stenklippan i riktning mot Gillöga skärgård – Stockholms Skärgårds minfält. Man förstår varför inga segelbåtar brukar lägga till här – för det går inte. Dags för pinkryss och vinden har kommit tillbaka lite vilket gör livet enklare ombord på Gerdny. Vi började röra på oss och ganska snart var vi ikapp och förbi Frida, Windsong och Z31:an. Nu var jakten igång på Gunpowder och Kapu. Sakta men säkert närmade vi oss och precis när vi hunnit ikapp Kapu var deras första del av ögla avklarad och de vände ner mot Stenklippan igen. Enligt vår kolumn skulle vi segla en distans av 12,5 Nm från Stenklippan innan vi kunde vända och det var mitt inne i minfältet i Gillöga skärgård det och nu gällde det att vi hade tungan och strategin klar för oss. Gunpowder fortsatte vidare och vi trodde att vi hade tagit dem och blev lite muntrare. Efter vår rapport om vår vändning kom ett samtal från tävlingsledningen där de bad oss att bekräfta vår position vid vår vändning vilket jag gjorde. Efter ett tag återkom de och informerade oss att vi skulle fortsatt ytterligare 1 Nm innan vi vände och då slog det mig att jag läst av vår sträcka i fel kolumn och pang – där satt mitt tredje misstag, mitt i krysset. Tidstillägg igen.

Och för att göra saker lite roligare, försvann vinden – helt! Från Gillöga till Stenklippan tog, ja hur lång tid tog det egentligen? Det kändes som att vara öde på en egen liten ö som flyttade sig framåt med en fart som ibland toppade en knop. Ungefär tio timmar tog det tillbaka till Stenklippan och innan vi hann dit, informerade ledningen oss om att de kortat banan och det var tur det för annars hade vi väl blivit tokiga. Så efter Stenklippan var det mållinjen som gällde, på samma plats som startlinjen. Rapport kom in om att 55:an Miranda med Henke Widstrand och Allan Förberg ombord, hade brutit och begett sig till Sandhamn för att liva upp stämningen lite. Återigen kom den ettriga NF:aren med Peder Cederschiöld vid spakarna och han verkade ganska lycklig med sin prestation att segla om en ö (Gerdny).

Nu jävlar får det vara nog tyckte alla ombord och nu startades en febril aktivitet om hur vi skulle få Peders smajl att förbytas till ett smärtsamt grin. Vi skotade genuan genom bomnocken(!?) för att få en bättre skotpunktsvinkel på genuan och alla gav hundra procent eller vad som fanns kvar.

Sakta men säkert började vi komma ikapp och Peder blev mycket tyst och koncentrerad. Windsong bytte från lättvindsgenua till spinne och sedan tillbaka genuan, spinnen igen och se där – han bytte till en Reacher. När han för femtielfte gången hissat spinnakern efter att ha testat hela försegelsgarderoben och den var stor, såg vi ett läge att ta dem i lovart då de inte kunde följa efter med spinnakern satt. Vi var förbi och nu var det ett stort smajl på oss istället. Konstigt att smajlet verkar hoppa från båt till båt och den kommer alltid över mållinjen först.

Kapu hade gått imål för länge sedan då de fortfarande levde på resterna av den sista vindpuffen från eftermiddagen och vi stod i praktiken stilla och inte nog med det, med endast 1 Nm kvar till mållinjen, parkerade vi rejält mitt i mörkret och såg hur Frida och Gunpowder bara på ca 20 meters håll hade fått ett vidrigt litet vindstråk och de passerade oss. Undertecknad fick en panikattack och var tvungen att lugnas av den övriga besättningen och efter ett tag fick vi den lilla vind som de hade. Vi gick i mål som fjärde båt och satte igång motorn direkt med riktning mot Bullandö.

Då Gerdny inte kan passera Djuröbron, lade vi till på sommarplatsen i Stavsnäs By och somnade in direkt. Till nästa gång ska jag göra färre misstag och genom det, kanske klättra uppåt i resultatlistan men det är förstås inte det viktigaste med Augustimånen som ni kanske redan listat ut.

Augustimånen betyder olika saker för var och en av oss deltagare, nya som erfarna. För mig som gröngöling i sammanhanget är det ett äventyr som förenar spänning och ovisshet med mörker, fart och grynnor som ingredienser och en 100 procentig tävlingsledning, en helt enkelt fantastisk tävling som har allt samtidigt som tävlingsledningen utmanas rejält. Jag tror både deltagare och tävlingsledningen hade lika kul, vilket är sällsynt. Nästa år är det en ny bana – 15 minuter före start – häng med då på Gerdny, anmälningar tas emot redan nu.

Seglarhälsningar,

Joakim Hägg

Ny Augustimåne-älskare/skeppare på Gerdny

Augustimånen