Impuls intryck

Augustimånen 2006

Augustimånen 2006 - En helgjuten segelupplevelse

Jag har seglat Augustimånen, jo det är sant, jag som heligt lovat att aldrig segla "månen".

Det började redan 2005, jag Staffan och Micke hade gått i mål i Östersjömaran en segling som vi seglat sex gånger med olika resultat. 2005 kom vi in på tredje plats med min Scampi efter en av oss väl genomförd segling.

Om jag kommer ihåg rätt så var det vid eftersläckningen av 2005 års upplaga av maran, i goda vänners lag, som snacket om att segla Augustimånen kom på tal.

Eftersläckning

Gösta Stavre min trogne kombatant på Östersjömaran som seglar Impuls, en Avance 33, förde Augustimånen på tal. Han har seglat tävlingen många gånger.

Jag sa till Gösta att jag aldrig kommer att segla den seglingen, då jag var lite skraj att bege mig in bland stenrösena mitt i kolsvarta augustinatten. Ni som inte vet vad Augustimånen är för något kan söka massor av information här på på www.augustimanen.se.

En kort beskrivning - Seglingen startar med utgångspunkt från Bullandö och självklart över en helg i augusti. Starten går ca 2100 fredag kväll efter att alla deltagare tillsammans avnjutit en god middag på Bullandö krog.

Bullandö krog

Ögla - Kalken

Banan som skall seglas är hemlig intill 15 minuter före start. Vi har fått banbeskrivningen i ett förslutet kuvert som med ivriga fingrar slits upp strax före start. Det enda man med säkerhet vet är att banan som alltid går i mestadels icke utmärkta farvatten. Den får gärna vara så krånglig som möjligt bland bränningar, kobbar, skär och olika slags labyrinter.

Den blå track som visas på kartbilderna är vår irrfärd genom Stockholms skärgård

Seglingen är en LYS tävling där alla seglar mot varandra. Det finurliga med Augustimånen är att vi har gemensam start och trot eller ej en hyfsad gemensam målgång. Olika båtars LYS handikapp korrigeras under kappseglingens gång. Första båt över mållinjen vinner.

I bilden till vänster kan Ni se en ögla, en distans som läggs ut under seglingens gång. Hur lång öglan skall vara, LYS distans, och i vilken riktning räknas ut av tävlingsledningen och meddelas via VHF under seglingens gång. Uträkningen är mycket finurlig och redovisas på Augustimånens hemsida. Genom att segla den utlagda handikappdistansen så har startfältet jämnats ut och fältet är återigen samlat. Systemet att samla startfältet trots båtarnas olika handikapp ger en nerv åt seglingen som är hur bra som helst.

I år gick starten prick klockan 2100. Det var en stjärnklar himmel, mycket lätta brisar från NO och mycket varmt. Så när som på vinden så var det helt perfekt.

Starten

På grund av den lätta brisen och svårigheten att manövrera och positionera båten inför startskotten, var taktiken ganska enkel. Det gällde att lägga sig på linjen och försvara vår position så ingen i lä fick möjligheten att tränga oss över linjen. I kolsvarta natten är det lika svårt för oss i båten att tydligt se startlinjen som för funktionärerna att se en tjyv. Tror vi gjorde en perfekt start, men huruvida vi var över linjen eller inte när skottet gick var omöjligt att avgöra.
Full koncentration i dom lätta brisarna var nödvändigt. Här gällde det att hänga med i täten redan från början, vilket vi lyckades med.
Tyst och stilla gled vi iväg, slickade berget utmed Runö på någon meters avstånd och vidare österut mot Runmarö där vi var tvingade att lägga 6 krysslag för att ta oss ut på Gråskärsfjärden och raka spåret ut till en liten ö som heter Kalken.
Vid Kalken skulle vi förlägga vår första ögla som skulle vara 3.2 nm t.o.r. och i ca 40/220 deg +/- 10 deg.

Vi kom sakta men säkert fram till Kalken och påbörjade vår ögla. Båtarna som vi hade runt omkring oss försvann på sina olika långa öglor. När vi så småningom kom tillbaka till Kalken började båtar komma in från alla håll så det gällde att verkligen hålla ögon och öron öppna. Novis som jag var i denna tävlingsform började jag förstå tjusningen med handikappsystemet och dessa uppsamlingsöglor. Fältet i täten var hyfsat samlat och vi stävade vidare, fortfarande i kolsvarta natten. Nattsegling ute på havet är jag van vid, men det här var ett strå vassare och ett steg närmare nervsammanbrott. Det är spännande att segla rakt ut i natten utan att se ett dyft.

PC kopplad till GPS

PC kopplad till GPS nere i salongen samt en plotter i sittbrunn är en nödvändighet. Hydrographicas syveräna sjökort är inte ett måste, men öppnar helt nya möjligheter till vägval.

Sydvästlig kurs gällde och jag var tvungen att konsultera kompassen för att övertyga mig om att jag var på väg åt rätt håll. Jag var mentalt övertygad att jag seglade norrut. Totalt uppsnurrad kan man väl säga. Kan jämföras med "vertigo" som kan drabba oss som flyger när man hamnar i moln. Man kan tro sig flyga "straight and level" medans man i själva verket befinner sig upp och ned och i stigande eller fallande riktning. Man är så att säga helt lost. Här gäller det att konsultera instrumenten i luften likaväl som i båten för att förstå vad som händer och vad man skall göra.

Huvudskär

Huvudskär var nästa rundningspunkt. Vi smög förbi Huvudskär och vi höll fortfarande vår position bland tätbåtarna. Vår track kom från norr, en högersväng för att sedan fortsätta i NV riktning mot Havsgjuskobben. Vinden stod sig fortfarande i N-NO och vi förla en kryssbog mot punkten. Vi har så här långt haft en NF Wind Song, Mälar 25 NEA, Norlin 37 Felicia och Dynamic 35 Adrienne runt omkring oss. Vi körde på fint och höll koncentrationen uppe.

Rundning

Vi rundade Huvudskär vid 9-tiden på lördag morgon och ingen av oss hade efter 12 timmars segling kunnat sova någonting. Det är ju kappsegling förbövelen. Så här långt har vi samtliga 27-28 timmars vakenhet bakom oss då det hela startade med tillfartssegling m.m. tidigt fredag morgon.

Vägvalen hade än så länge varit ganska enkla, tror jag, Hasse och Gösta som skötte navigationen har i alla fall skött sig klockrent. Stefan och jag har delat på ansvaret att segla båten, vilket vi tycker vi klarat bra trots dom svåra vindförhållandena. Vi har hela tiden häng på täten!

Fjärdlång

Havsgjuskobben rundades och vi fortsatte mot NO och passerade i ett smalt spår mellan Fjärdlång och Valön. Ganska enkel segling upp till Björkskär. Här kom väl det första valet huruvida vi skulle segla rakt igenom eller helt sonika runda Björkskär syd och ost för att därefter fortsätta mot norr. Rundningspunkten L3 låg mitt uppe på Hättaskär. NF Wind Song precis framför oss.

Villinge - Söderholm

Nästa passage är mellan Villinge och Söderholm, ytterligare en fantastisk vacker plats i vår skärgård. Helt otroligt vacker plats med Söderholms fantastiska klippor vars yta är helt nerslipade av inlandsis och hav. Smal passage mellan öarna och ser man på, inne i fladen ligger Tordmulen III som är vår följebåt. Tordmulen ( från Kopparmora BK) ser man inte så mycket av annars, men hörs desto mer över VHF'n.

Vinden stod sig och vi kryssade upp genom Biskopsfjärden för att därefter passera Söderö och rundningspunkten H3. Vi nosade Wind Songs akterspegel genom den här passagen.

Uj, uj,uj

Sten framför nosen

Korsö - Kroksö

Åverksö - Brändö

Jag tror att det var vid den här passagen som Peder Cederskiöld ställde sig upp i båten, Peder seglar i Wind Song, när vi passerade ett medelålders par som badade från en sådan där fantastisk klippa. Peder slog ut med händerna och sa till paret i normal samtalston, vi var bara någon meter ifrån paret. -Vad fantastiskt vackert det är här. Paret tittade med stora ögon på Peder och svarade, -Ja, jo visst är det vackert, men här har det aldrig tidigare passerat någon segelbåt. -Jasså, sa Peder, har det inte det, jag tror det kommer en 10 båtar till om ett tag. Ett hallelujamoment kan man lugnt säga. Punkten H3 var passerad.

Stefan vid rodret och Gösta fixar

Ut på lite djupare vatten igen och enkel segling till Pilkobbsfjärden samt nästa punkt C1. Högersväng och snabbt mot Bulleröfjärden. Hoppsan lite sten framför nosen som tvingade fram ett slag. Kommer inte ihåg riktigt hur det gick till, men visst ser det lite märkligt ut.

Mellan kobbar och skär för att snart återse Kalken, vår kära Kalken. Vänstersväng och tillbaka till Bulleröfjärden för nästa rundningsmärke C3.
Nu var det kappsegling. Vi hade NF Wind Song tätt framför oss och M25 NEA som vi seglade om i bästa kappseglingsanda upp mot Sandhamn. Känns som vi tre legat ihop hela tiden omväxlande framför och bakom varandra.

In i sundet mellan Korsö och och Kroksö som vi fick kryssa oss igenom. Det började skymma och natten stod för dörren, vår andra natt ute i Stockholms skärgård. Lite vila hade nog dom andra gubbarna fått medans undertecknad fortfarande inte kunde komma till ro eller ens känna trötthet. När bilden ovan är tagen har jag nog varit vaken i 36 timmar och still going strong.

Efter passeringen Sandhamn hade vi närmast tre rundningsmärken Skogsskär och Grönskär och därefter 4,4 nm rakt norr ut till Stenklippan. Efter dessa tre rundningar hade tävlingsledningen med djävulens list valt Skottgrundet ute på Kanholmsfjärden. Mellan oss och den punkten hade vi Harö. Vilken väg skall man nu ta? Skall vi segla runt Harö och upp till punkten söderifrån eller in i den s.k. Haröfällan mellan Harö och Storö.

Vi valde det tredje alternativet, den smala passagen mellan Åverksö och Brändö

M25 NEA precis bakom oss vid Brändö

Vi hade passerat Stenklippan med NF Wind Song några meter framför oss och M25 NEA strax bakom. Nu var det spännande vilken väg kombatanterna skulle välja. Wind Song föll av och vi förstod att hon skulle segla runt Harö. Nea föreföll göra samma sak men måste ha ändrat sig. Plötsligt började hon lova mot oss och beslutade uppenbart att ta samma väg som vi.

Gösta och Hasse navigerade och gav mig bäring 275 grader och 1.4 nm från Stenklippan till inpasseringen vid Åverksö och Brändö. Jag såg ingenting, det var becksvart. Jag och Stefan var helt i händerna på gubbarna framför PC'n. Ja, jo lite hjälp hade vi av plottern men inte tillnärmesevis lika bra som PC'n. Distansen började närma sig och plötsligt ur svarta natten uppenbarar sig passagen.

In mellan öarna och där försvann vinden. Klockan började närma sig 2300 på lördag kvällen. Fortfarande hade jag inte fått någon ro att somna. Det är bara för spännande den här seglingen. Men tröttheten började göra sig påmind, men ett sista ryck skulle jag göra innan jag svimmade nere i förpiken.

Visst fastnade vi i den här smala passagen, men vi kämpade på och tog vara på allt som kunde påminna om en vindpust. Vi rörde oss framåt trots att det hela tiden markerade 0 knop på loggen. Vi kom så småningom ut ur sundet och jag tror dessutom vi tjänade några minuter på vårt vägval precis som NEA. I det här läget tog vi ett beslut att hissa en ultralätt drifter och helt plötsligt började loggen markera fart igen. Här någonstans vid midnatt eller något senare svimmade jag av och fick äntligen en eller två timmars sömn. Nu hade jag säkert varit vaken i 40-42 timmar.
Gubbarna som var vakna kämpade vidare förbi D6 på Kanholmsfjärden för att ta oss ned till Gråskär och vår sista ögla.

Så här mörkt var det.

Här vet jag inte så mycket vad som hände då jag tillfälligt njöt av min Törnrosasömn. Men vi kan ju konstatera att någonting gick snett här när vi följer vår track. Vi kommer från NV och skall i stort sett hålla 180 grader när vi är ute på Gråskärsfjärden. Tracken säger något helt annat. 0,5 nm innan Gråskär är Gösta uppe på fördäck, Stefan styr och Hasse framför PC'n. Jag tror att Gösta håller på med ett försegelskifte då båten helt plötsligt girar 90 grader babord. En intressant manöver som kort och gott kunde ha ställt till det ordentligt.

På grund

Vi fick en "touch and go" på stenröset norr om Labbskär och inget värre, vilket vi skall vara glada för, det kunde ha slutat med en katastrof. Varför det hände vet jag inte, jag sov och märkte ingenting, men troligen var orsaken dålig fokus på styrningen och kanske lite för mycket hjälp till Gösta på fördäck. Hur som helst så klarade vi oss tack och lov, och efter en del slingelkrokar kom vi så småningom runt Gråskär. Öglan skulle seglas på 3,4 NM och riktning 060/240 grader. Kan bara konstatera att vi seglat rejält dåligt här och tracken tyder på en Impuls som inte riktigt har koll på läget. Inte bra!!

Nu var det mål som gällde. En båt som vi inte sett på hela seglingen dök helt plötsligt upp efter att öglan var genomförd och efter att vi passerat Gråskär för sista gången. Det var Sveakryssaren Blå Safir. Var kom hon ifrån? Visst hade vi vinglat omkring lite på sista Öglan, men vi hade varit före henne ganska rejält tidigare. Vi får väl se vad som händer. Nu var det i alla fall bara spurten kvar och Sollerhag var på benen igen och vid rorkulten. Gjorde allt jag kunde för att försöka komma om Svean men det fanns bara ett spår in mot mål.

Mot mål

Vi hade en sträckbog rakt in i mål mellan Långholmen och Gökskäret. Vi kom in som fjärde båt över mållinjen med Svean 5 sek före oss.

Vår "touch and go" vid Gråskär kostade oss 19 minuters belastning i sammandraget.
På grund av detta (det var roligt) kom Norlin 37 Felicia att passera oss i slutresultatet..

Slutet gott allting gott. Vi har preliminärt seglat in på 5:e plats på denna min första Augustimåne. Helt nöjd med resultatet är vi inte, men jag är väldigt nöjd med den häftigaste segelupplevelsen i mitt liv. Fy tusan vilken häftig segling. Östersjömaran, Gotland runt m.m har inte en chans i jämförelsen.

Frukost Bullandö krog

Impuls

Klockan 0830 söndag morgon serverades frukost till samtliga deltagare. Det var en trött, men nöjd och glad skara seglare som samlades vid frukostbordet. En härlig frukost för 100 pix i glada vänners lag, vilken häftig helg.

Tack för att jag fick hänga med Er Gösta Stavre, Stefan Ärlund,
Hans Lindberg.

P.S. Snart är vi här igen D.S.