Augustimånen >> Sagt om... >> Med Malin

Augustimånen med Malin

Text: Per Hansson samt övrig besättning på Malin

Ut till starten fick vi bogsering av Owe Flodings Linjett 35:a Nanette. Efter några minuters snirklande för att komma i en bra position inför starten hör jag besättningen räkna ner 30 sekunder, 20 sekunder, o.s.v. Pang där gick starten i årets upplaga av kappseglingen Augustimånen, pang sa det väl inte riktigt för varje båt ansvarar själva för att man startar på rätt tid (fröken ur) . Vår starttid var 20:28 fredagen den 20/8. Starten gick för att citera seglingsföreskrifterna "under Djuröbron, där brons östra kant, projiserad ner på vattnet gäller som linje". Vi gör en bra start och får genast en liten lucka till Avance 33:an Impuls med samma Lys som vi har, vi sträcker i lätt vind ut mot Kanholmsfjärden där Trollharan är vår första rundningspunkt, det känns bra i båten och vi tar in på båtarna med lägre Lys, som startat före oss. Ännu är det ljust men vi vet att det sakta börjar skymma och att det kommer att vara helt mörkt om ca: en timma. Hur kom vi på idén att utsätta oss för detta, vem vill frivilligt kappsegla genom Stockholms ytterskärgård mitt i natten?

Vi är flera kamrater som har kappseglat mot, och semesterseglat med varandra under dom senaste tio, -femton åren, från början i Mälar 22:a och numera i Mälar 30:a. Semestrarna har mestadels tillbringats med segling kors och tvärs i Stockholms ytterskärgård. Vi har under flera år pratat om att segla Augustimånen tillsammans i en Mälarbåt, men av olika anledningar har det inte blivit av. Jag , Ulf Myrin och Henrik Janmark har däremot seglat tävlingen ett flertal gånger på olika båtar. Då jag inför den här säsongen hade försökt att avhjälpa de fartproblem som vi dragits med under -98 på Malin, bl.a. har hon fått nya segel, en nyspacklad köl och ett nytt storskotsystem, och en bekant sen erbjöd sig att ordna navigationsutrustningen via sitt arbete så beslöt jag mig för att göra slag i saken och anmäla Malin till årets Augustimåne. Helt klart var att besättningen skulle bestå av duktiga M30 seglare som jag känner väl. Under en segling som Augustimånen är det särskilt viktigt att besättningen hela tiden känner ett absolut förtroende för varandra. Det slutgiltiga gänget som seglade på Malin bestod av: mig själv Per Hansson ägare till M30 84 Malin, Ulf Myrin M30 110, Henrik Janmark M30 124 och sist men inte minst vår augustimåne debutant Johan Granat M30 114. Allt verkade vara under kontroll och vi hade alla en fantastisk seglar sommar med SM seglingar i Eskilstuna och med semestersegling i Stockholms skärgård. Under semestern kontaktades företaget som skulle hjälpa oss med navigationsutrustningen några gånger och dom sa att allt var under kontroll, lite stressad började jag först känna mig när vi ännu inte fått utrustningen till GSS kräftkör helgen före Augustimånen. Stärkt efter segern i M-30 klassen på Kräftköret startade en hektisk vecka då alla bitar i förberedelserna skulle falla på plats. I den här vevan, i början av veckan, blir jag kontaktad av vår tilltänkta sponsor som hade lovat att allt var lugnt med navigationsutrustningen, som skulle bestå av en GPS kopplad till en PC med digitala sjökort och får beskedet att det tyvärr inte gick att "fixa grejerna", VAD F/N GÖR MAN NU DÅ ? Snabbt lyckades jag låna en Garmin 12 GPS, att låna en sjökortsplotter visade sig vara svårare. På torsdags kvällen körde jag ut båten till Bullandömarina där Johan Granat hämtade mig. Under bilresan hem från Bullandö löstes äntligen plotterproblemet, då Johan kom på att han nog behövde en egen till sin båt och erbjöd sig att köpa en under fredagen. Följden blev att Johan och jag kom till Bullandö väl sent.

Ulf: På vägen till Bullandö på fredagen pratade Henrik och jag(Ulf) om hur vi skall dela upp arbetet ombord och om vi skall ha något vaktschema. Uppdelningen av arbetet ansåg vi inte skulle vara något problem eftersom alla fyra som kommer att vara ombord mycket väl känner till både vad som krävs för att segla båten fort och vad som krävs för att navigera i ytterskärgården. Vi pratade inte heller om att upprätta något vaktschema. Jag tror att vi innerst inne redan förstod att det skulle vara svårt att få ner någon i horisontalläge under denna segling. Det är helt enkelt så kul att ingen vill gå ner och lägga sig. Även om man vid några tillfällen är rejält trött och faktiskt har tagit sig ner i kojen, hoppar man genast upp om man hör att något är på gång.

Per: När vi rundat Trollharan var det dags för den första "öglan". För att kompensera för den olikhet i fart som finns mellan båtarna , Lys mellan 1,08 och 1,19 seglas två öglor en i början av seglingen och en i slutet. Distansen på ögla A blev för vår del ca: 10 M och för ögla B ca: 41 M. Öglan seglas i valfri riktning till en virtuell punkt på ett avstånd från utgångspunkten av halva totaldistansen eller till två olika virtuella punkter på ett avstånd av en fjärdedel av total- distansen. Vi valde att segla ögla A till en punkt sydost om Möja . Nu har det blivit helt mörkt, navigationen trasslar då vår sjökortsplotter har lagt av. Navigationen sköts med hjälp av GPS, kompass och logg. Johan arbetar frenetiskt för att få igång plottern som vi inte gärna vill vara utan på väg ut till nästa rundning som är Revangegrundet.

Johan: När man skall kappsegla i 32 timmar varav 2/3 är mörka är det bra att ha support från ovan. Navigationsutrustningen på Malin bestod av en Garmin 12 GPS, en Silva Multicenter (en apparat med en A5 stor skärm där sjökort och båtens position visas), samt en logg. Installationen började 30 min innan avgång och eftersom det var bråttom så hoppar man självklart över instruktionsboken. Börjar med att koppla 12 volt till NMEA ingången på utrustningen. Redan där kunde det ha varit kört men både Garmin och Silva verkar ha skyddat sina apparater väl för felkopplingar ! 10 min efter start så kommunicerade apparaterna med varandra och vi befann oss inte längre utanför Afrikas kust vilket verkade vara Silva plotterns sista position innan den hamnade på Malin. Fortfarande var det ljust och det diskuterades fart, trim och konkurrenter upp i sittbrunn. - Det fungerar !! - Skitbra, var svaret från sittbrunn. Nu gällde det att kolla och lära sig alla "features" på Silva gizmon. Kontrast inställningen på skärmen måste maxas ! Skärmen blev helt grön och inga menyer kunde längre ses. Detta är ett problem då alla inställningar görs just med hjälp av skärmen. Nu börjar det bli mörkt och fortfarande efter en timma är vi utan det hjälpmedel som visade sig vara oumbärligt. Kollega Bo i Solna får surfa lite hemma hos sig, telefonnummer till support i USA och efter att ha förklarat var vi är, vad vi gör och vad klockan är så säger Millie.. - Ohhh, I see ! I'll call You back in half an hour !

45 minuter senare vet vi ännu bättre var vi är. Mörker råder.

Per: Då Mälar 30:an inte är utrustad för att kappsegla 160 M dag och natt så krävdes det en del fixande. Dels behövdes ett navigationsbord som jag snabbt sågade till av en plywood skiva och monterade tvärs över båten i framkant av ruffen. För att vi skulle kunna vila restes två lodräta skivor under navigationsbordet ut efter kojsidorna som sjökojer, vidare behövdes det ström till belysning GPS, PC, VHF och lanternor, det fick bli ett antal ciggarettändaruttag under däck i framkant av ruffen. Kablar till en trefärgslanterna i masttoppen och en VHF antenn drogs via förluckan och vidare upp i masten, vackert blev det inte men funktionellt. Både den lånade VHF:en och den nya lanternan fungerade. Övriga instrument ombord var kompass Silva 1000 med belysning (nödvändigt) och en logg.

Efter Trollharan skall vi ut och runda Revange. Närmaste vägen är över Gråskärfjärden och det råder ingen tvivel om att vi ska ta närmaste vägen. Jag (Ulf) är fortfarande lite tveksam till om dom andra ombord verkligen har fått plottern att fungera. Det är med lite lättnad jag konstaterar att vinden är tämligen lätt denna bit ut till fyren utanför Sandhamn. Det är självklart en nackdel att segla lätt undanvind med en M30. Vi börjar försiktigt skära mellan grynnorna på fjärden och mitt förtroende för apparaten ökar då jag emellanåt får uppgifter om att jag måste korrigera kursen ett antal grader för att klara grynnorna. Vid det här laget är det svart ute. I vanliga fall är man van vid att det är lätt att ta reda på vilken kurs man kommer att ha på den nya bogen och vilken vindriktning som då gäller. Nu råder dock andra förhållande. Delar av vindexen försvann redan vid bryggan och är inte till någon hjälp. Per som navigerar från pinnstolen i kajutan kan inte ge oss någon hjälp. Johan och jag som är uppe väljer efter lite konfererande att slå över till styrbordshalsar. Vi tror då att vi skall peka så gott som mot norr. Efter att fått ordning på fart och höjd för den nya bogen får vi beskedet nerifrån att vi har valt fel. Det tar en stund för Per att lägg upp den nya taktiken för passagen förbi ögrupperna utanför Sandhamn och norrut. Under den tiden hinner vi göra ett slag och på babordshalsar närmar vi oss ett möte. Trots att vi oavbrutet bevakar vår högra sida och den båt som kommer för styrbord, är det mycket svårt att bedöma hur båtarna kommer att mötas. Eftersom det är svart finns det inga referenser att syfta emot. Det blir inte bättre av att vinden är lite ostadig. Vi kan ganska tidigt konstatera att vi inte kommer att hinna gå framför den andra båten. Vi fortsätter på vår kurs för att när vi kommer närmare falla av och gå bakom styrbordsbåten. Problemet som då uppstår är att den andra båten som då antagligen ganska nyligen har upptäckt oss börjar falla för att "vara på den säkra sidan". Eftersom vi i det läget inte kan avgöra hur mycket han kommer att falla, och därmed tvinga oss att falla ännu mer, väljer vi att göra ett slag för att överhuvudtaget inte korsa varandras kurser. Detta slag för oss ännu längre bort från optimal kurs. Ovanstående händelse kombinerar de saker som gör denna kappsegling så svår. Båtfart, båt mot båt taktik, vägval, navigation m.m.

Ulf: Efter Revange har vi som det nu ser ut en lång kryss upp till Söderarm som är nästa rundning. Förbi Sandhamn och ut Björkskärsfjärden sträcker vi och har den mest fantastiska naturupplevelse man kan tänka sig. Det är så pass stjärnklart att man kan urskilja ögrupper om man är nära. En del av stjärnfallen är så kraftiga att himlavalvet faktiskt lyses upp vid några tillfällen. Vinden håller ca 5-6 m/s och vi går för dikt bidevind på babordshalsar och håller kursen ungefär 40 grader. Stundtals är sjön lite grövre och vissa bitar av seglingen är det besvärligt att hålla riktig gång i lådan. Vi har inte råd att tappa höjd för vi har bara ett par hundra meters marginal till arkipelagerna i lä. Björkskär och senare Nassa. Plötsligt börjar Per oftare och oftare påpeka att, nu får vi inte falla mer. Det upplever Jag och Henrik som ganska märkligt då den analoga kompassen visar att vi går avsevärt högre än den kursen som Per nerifrån kajutan säger att vi seglar. Per får uppgifter om kompasskurs från GPS:en som räknar ut den verkligt seglade riktningen. Vi försöker krama ur ännu mer höjd hur lådan, men resultatet bli att Per säger att vi tappar ännu mer höjd. Det som har hänt är att vi har gått in i ett område med besvärligare sjö. Båten tappar fart och kölen "tappar greppet". Då vi försöker segla högre tappar vi ännu mer fart och kölen tappar ännu mer grepp. Lösningen blir att falla kraftigt för att bygga upp fart och på så sätt låta kölen göra jobbet genom att minska avdriften, istället för att styra högre och högre. Kontentan var att vi föll för att gå högre. Per blev nöjd.

Per: Nu skall navigationen sättas på prov, vår strategi går ut på att segla så nära den räta linjen som det går mellan Revange och Söderarm, en inte helt enkel uppgift att genomföra i mörker. För att planera navigationen på långsikt används papperssjökort ( stora, ej båtsport) och för att på kortsikt planera och navigera fungerar plottern och GPS:en perfekt. En fantastisk pryl, jag (Per) kan till och med se om dom där uppe i brunnen seglar för högt eller lågt, beordra små kurskorrigeringar för att passera grynnor och skär med minsta möjliga marginal. Efter den natten är mitt förtroende för navigationsprylarna på topp. Man bör dock räkna med en felmarginal på minst hundra meter efter som det finns en störsignal inlagd i GPS systemet, den så kallade SA signalen. Upplevelserna av första natten var säkert helt olika för dom tre uppe på lovartskanten i brunnen och mig som satt torrt, varmt och bekvämt nere i ruffen och " spelade dataspel" medan dom därute påpälsade, i fulla sjöställ pratade om stjärnfall, segeltrim och en fantastisk seglings upplevelse medan vattnet sprutade. Väl uppe vid Ängskär började det att ljusna, sista biten upp till Söderarm skulle vi få segla i dagsljus Undrar just om det är så mycket bättre för dom därute att se grynnorna eller om det är bättre att som under natten vara lyckligt ovetande?

Henrik: Det har nu ljusnat så att sjökort kan användas för optisk navigation, i början som stöd, sedan tar det efterhand över från TV-spelet. Sjökortet åker upp i sittbrunnen första gången SO om Norrpada. Här seglade vi i somras, men en lättare väg, och ändå tog vi då ner storseglet vid en passage med plattläns. Nu sträcker vi i full fart! Väl ute på Uddjupet är vattnet renare dock ligger vi långt väster ut där det finns mer saker i vattnet. Öster om oss nere i lä seglar en annan båt med spaning på fördäck. Efter lite viftande på fördäck slår dom enligt oss lite omotiverat. Plötsligt får vi ett grundflak i lovart och det är ljusare i vattnet längre fram. Vi släpper på seglen (för första gången) men konstaterar att det trots allt är djupt nog och skotar hem igen. Här är nya, gamla och digitala sjökort samt verkligheten alla olika. Vi sträcker in väst om Söderarmsarkipelagen och krånglar oss sedan närmaste vägen österut genom Söderarmsarkipelagen för att runda fyren Söderarm. Båten som vi tidigare hade nere i lä följer efter oss, 2-300 m bakom genom hela Söderarmsarkipelagen, det är Vitesse en Aphrodite 29:a. Plötsligt går hon på grund. Dom rapporterar över VHF:en att dom gärna tar en straffrunda för sin grundstötning, för att som dom säger, " det är så jäkla vackert här ute".

Skaffning

Alla toppidrottsmän tänker på vad dom äter. Så också de på Malin. Nu är det ju så med mat att mat har en förmåga att leverera flera känslor än mättnad. Den kan inspirera, skapa mod, trivsel, styrka osv. Med denna devis i ryggen skapades följande meny för lag Malin.

Middag Fredag Bullandö : Dagens. Kvällsmål fredag 23.00 : Nybakt franskt lantbröd med cambozola, kokt skinka alt. peppar salami samt lättöl. Lördag frukost 0700 : Kaffe, mackor, yogurt, juice. Lördag Lunch 14.00 : Kall pasta sallad (nykokt pasta, salami, parmesan, avocado, kronärtskockor, purjolök, mozarella, champinjoner …), bröd och lättöl. Lördag middag 19.00 : Varm korvgryta special med bröd (trötthet + sjögång gjorda att pastan inte orkades med). Söndag nattamat 03.00: Redbull och chokladkakor.

Utöver detta gick det åt godis, 5 liter coke och en liter vatten. Med tanke på den vätskemängd som förbrukades så drack besättningen nog väl lite.

Havet ( Ulf)

Efter den spännande och vägvinnande rundningen av Söderarm skall vi ta oss upp till Kalken som ligger söder om Arholma. Efter att ha kappseglat ca 12 timmar är det förvånansvärt tätt mellan de båtar som har liknande lystal. Nu i något mera bris jagar vi efter Windsong som vid rundningen av Söderarm låg ca 1 distansminut före oss. Vi letar oss in mot sjölä och vinner kraftigt på båten framför oss. Vid passagen öster om Arholma krävs ett antal slag för att vi skall kunna passera. Bästa passagen är att hålla sig vid lälandet i sundet där det både är mer vind och bättre vinkel på vinden. Problemet är att flertalet av grunden ligger på den sidan av sundet. Jag seglar(Ulf) och Per navigerar i dagsljus i sittbrunnen och Johan lämnar information från plottern nerifrån. Jag är ivrig på att hålla bästa spåret och slår inte förrän båda navigatörerna höjer rösten och säger, slå NUUUU. Vi kommer ikapp Windsong utan grundstötning. Möjligen körde vi på för små marginaler då vi hör på radion att båten närmast bakom har gått på grund. Passagen på södra sidan om Arholma är alltid trevlig eftersom klippformationerna är så maffiga. Navigatörerna tycker emellertid att vi kan granska dessa på större avstånd och "tvingar" på oss ett par slag till. Det var antagligen rätt för vi gick inte på grund.

Radiobestämmelser under augustimånen

Samtliga deltagande båtar måste vara utrustade med en VHF- radio. Båtarna skall kontinuerligt ha passning på kanal 16 och 67. All radiotrafik mellan sambandsbåten och deltagarna sker på kanal 67 som anropssignal används båtens namn Exempel: Lom Lom här kallar Malin. Alla båtar måste göra ett provanrop före starten för att förvissa sig om att utrustningen fungerar. Lägesrapportering ska ske till sambandsbåten 1. Efter start 2. Efter varje passage av punkt, såväl verklig som virtuell. 3. Efter grundstötning. 4. Efter målgång. Tävlande båt måste dessutom minst var sjätte timme ha kontakt med sambandsbåten, båt som inte tar kontakt bestraffas med tidstillägg. Vi hade under vissa perioder svårt att nå sambandsbåten med vår VHF, riktigt vad det berodde på vet jag inte.Då vi inte nådde fram med VHF:en gick det dock bra med mobiltelefon.

.

Söder ut

Vi rundar Kalken ca 3-4 m/s NNV nu börjar länsandet och det gäller att hålla undan för alla spinnakerbåtar. Taktiskt sett fortsätter vi att konsekvent segla den kortaste vägen. Denna leder nu ner genom några smala sund. Vinden är lätt och denna läns blir en plåga, särskilt som spinnakrarna valt att skära österut runt våra öar. Först nere vid Spjutet ser vi spinnakrarna längre österut, men vinkeln är inte särskilt rolig. Nu vrider dock vinden mot öster och ökar så att det blir lagom skärning och gott tryck ner till Mellkobb ost om Rödlöga.

Efter Rödlöga vaknar jag (Per), var är vi? Solen sticker i ögonen och jag känner mig lätt groggy efter några minuter är jag dock vaken och igång, vi seglar söderut på väg mot rundningen N.Vindelskär mellan Svartlöga och Möja. Det är i vår smak alltför lättvind att länsa i då vi inte har någon spinnaker. Efter N.Vindelskär bär det av ut mot Svenska Högarna , vi tar lite hela tiden på båtarna som gått om oss tidigare på länsen, färden ut mot Högarna går norr om Kallskär, söder om Fredlarna och vidare ut på Högfjärden i strålande sol. När vi rundar Svenska Högarna är vi i fatt båtarna framför, i sundet syd om huvudön ligger en stor segelbåt, någon form av företagskryssning antagligen, dom ser rätt förvånade ut när vi kommer ett helt koppel kappseglande båtar genom det smala sundet. Nu kan båtarna runt oss åter bära sina spinnakrar och vi får svårt att riktigt hänga med alla på väg mot Prästkobb (LillaNassa) som är nästa rundning, vi beslutar oss för att försöka kompensera dom andras fartövertag genom att segla en genväg. Vattnen runt Gillöga , Lokobbarna, Gulkobbarna och Lilla Nassa känner vi väl efter att under flera somrar rekat av området i vår jakt efter mysiga hack, Henrik hävdar att det visst går att segla rakt fram efter rumbeline även om det råkar ligga en eller annan grynna eller skär i vägen.

Efter Prästkobb seglar vi söder ut mot Kalken ( ost Bullerö) Vi passerar Björkskär på västsidan och går via Måsvilorna nordost om Korsö söderut ost om Brandskärgården. Vid Måsvilorna ligger sambandsbåten och fotograferar, se bild. När vi börjar närma oss Kalken väcker vi Henrik och Uffe som fått någon timmes välbehövlig vila. Det är dags att planera för andra öglan (41,66 M) Vinden blåser från nordost, frågan är inte om vi skall lägga öglan ut på havet utan i vilken riktning. Vi beslutar oss för att dela öglan på två lika långa öglor och styra en kurs på ca: 140 grader, Även med en delad ögla ligger vår virtuella punkt en bra bit ut på havet. Jag känner att bristen på sömn börjar ta ut sin rätt, jag kan helt enkelt inte styra en rak kurs efter kompassen längre, det är dags att försöka få lite sömn Uffe tar rodret när det börjar skymma på lördagskvällen.

Andra öglan är hiskligt lång. 41 distansminuter. Rätt ut på havet från Kalken utanför Bullerö och tillbaka 2 gånger. I skymningen går första biten mycket bra då vi har valt bästa vinkeln för båten och vinden ger oss ca 7 knop. De känns att vår långa vatten linje ger oss fördel mot de "kortare" konkurrenterna. Vi hoppas på att vi skall ta igen distansen vi förlorat på de lätta undanvindarna. Men ack, vinden tunnar plötsligt ut och det mycket fort! På kort tid är vindhastigheten noll. Vågorna stannar tyvärr kvar väldigt länge. Vi rullar kraftigt och segel och rigg ger ifrån sig ett sånt oväsen att Johan och jag(Ulf) måste skrika till varandra för att göra oss förstådda. I den stjärnklara natten kämpar vi timme efter timme för att hålla båten i rätt riktning. Problemet mitt i natten är att uppfatta vilken riktning de små vindpuffarna som trots allt kommer, har. Man kan inte titta på vattenytan för den är helt svart, det är mycket svårt att se rörelserna i seglen, tunna bomullstrådar syns inte och vindexen är trasig. Det bästa vi kommer på är att dela på Edet Kräpp och hänga upp lite här och var. Vad hade vi gjort om det hade regnat? Vi lyckas faktiskt hålla fören i riktning mot målet hela natten. Efteråt får vi höra från andra båtar att dom legat och roterat på natten. På grund av den svaga vinden meddelar tävlingsledningen att öglan skall kortas till hälften. Vinden kommer samtidigt som det sakta börjar ljusna. Vinden bygger upp söderifrån och de båtar som valt ett sydligare spår skaffar sig en ointaglig ledning in mot mål.

Johan: Nu börjar tröttheten ta ut sitt tribut. Fyrar, stärnor, ljus iland samt reflexer i den gamla sjön bildar ett nästan sfäriskt kalejdoskop som tillsammans ger en surrealistisk och berusande (läs illamående) känsla. Titta där! En friggebod seglar förbi! Efter denna hallusinatoriska upplevelse är det bara att ge vika för tröttheten. Purra febersjuka Henrik samt Per för vaktombyte.

Brak, pang, order.. Vinden är tillbaka och jag tycker inte att jag sovit något alls. Henrik är helt ensam i sittbrunn förstår jag, kryss, nää men det här går ju inte, det är ju kappsegling. På med sjöstället, raggla ut i sittbrunn, hur är läget, var är vi. Att få ta rodret i natten och segla de sista 5-6 distansen på en lång kryss känns utmanande och som ett stort förtroende. Redbull ger dig vingar. Jo, nog tyckte jag att vi flög fram över fjärden. Jag styrde mot en vit akterlanterna som sakta tycktes närma sig. Korta små instruktioner kom från ruffen. Nu kan du segla på fart. Lite höjd tack. Vid kl 4 ? gick vi i mål, inget tut, inga åskådare eller funktionärsbåtar. Bara ett tomt mörkt sund mellan två öar. Sista rapporten till "LOM LOM" och vi var i mål. Va tråkigt, är det slut?var känslan !

Efter någon ytterligare timmes kryss i lätt väder återvände vi till brottsplatsen: Bullandö. En lugn hamn med endast de 3 båtar och deras besättningar vakna.

Att segla en stjärnklar natt i kompakt augustimörker är en upplevelse alla borde prova. Att göra detta igenom vår ytterskärgård i full fart leder till minnen för lång tid framöver. Det är begripligt att seglingen har en slogan "Augustimånen en kappseglingsupplevelse långt utöver det vanliga" Vi seglar garanterat nästa år igen. Vi kan rekommendera seglingen för er som vill uppleva ett äventyr över en helg och inte har alltför klena nerver, dessutom skadar det inte med en stor nypa navigationskunnande och ett sunt förnuft, kom med nästa år.

Klockan 8 på söndag morgon är det gemensam frukost för seglarna på Bullandö Värdshus, alla ser trötta ut, men det blir ändå mycket snack om hur det var, varför just vi gick på, vägval, osv. Hemfärden till Ekensberg sker med motor. Vid tre tiden på söndag är Malin åter hemma.

Online | Aktuellt | Tidigare resultat | Sagt om... | Kontakt | Innehåll

Augustimånen