Lisa

Augustimånen 1996

- en (kapp)seglingsupplevelse långt utöver det vanliga...

Av Magnus Nordström

En nybörjares erfarenheter och upplevelser av Augustimånen

Jag och två nybörjare till, Tomas och Kenta håller just på att ta igen oss efter Augustimånens blåsigt sömnlösa äventyrshelg. När vi skulle till att anmäla oss fick vi inte tag i Stig Elvin "grundaren" förrän på tisdagen före racet eftersom semestrarna hade stängt dörrarna för all kontakt. Vi hade tyvärr fått en viss info om att vi förmodligen hade alldeles för lågt LYS (0,94), d v s vi räknade inte med att få starta. Som tur var, så var "givetvis" inte fallet. Så nu var det bara att sätta igång med förberedelserna. Vem hade en VHF? Det är "nog bra att ha en GPS"? GPSen visade sig senare vara "livsnödvändig". Vi fick förstås låna den åtråvärda utrustningen av våra kära vänner. Tomas sydde en genua på Royal Sails på Onsdagen som vi hann testa på Slagsta Cupen. Alla (tror jag) var vi väl inställda på att det skulle bli ett tufft race, vilket skulle visa sig vara bara förnamnet. Våra fördelar jämfört med de andra båtarna och besättningarna existerade inte utom möjligtvis att vi tyckte det var mer spännande, - vad kan man tjäna på det? Vår båt en Magnifik Midget är 22 fot jämfört med de flesta som ligger kring 32 fot. Vi var 3 st (nybörjare), de flesta var 5 st (erfarna).

Natten till Fredagen (dan före start) satt Kenta och jag uppe och lade in waypoints på GPSen och försökte komma underfund med hur den fungerade! Väl packat och klart gav vi oss iväg på Fredagsmorgonen i strålande solsken efter att ha sovit alldeles för få timmar! "Väl" oförberedda vad som komma skulle! Augustimånen består av en inledande bana därefter av olika alt, vilket meddelas på VHFen. Framme i Bullandö marina på eftermiddagen så får vi startbrevet med banbeskrivning 40 min innan starten (1900) och drar iväg för motor mot starten under Djuröbron. Vi försöker gasa slut på den sista skvätten soppa för att få in motorn i ruffen. 10 min kvar stänger vi av motorn och låter den hänga på aktern för trots allt är det bra för att snabbt komma av från grund (fegt eller.....).

När starten går syns fortfarande inte R5an! som vi skulle starta med. Någon minut försenad kommer R5an "åkande". Vi seglar för andra gången med vår nya "optimerade" genua och det går s k i t d å l i g t . Genuan fastnar nämligen i vårt babystag fastän vi har både innebandybollar och grova elrör över staget. Vägen till första rundningen Kummeln, NV Möja går ändå bra, R5an drar inte ifrån, - så mycket. Precis innan rundningen skiftar vi till fock, vilket går fort men skotet "hamnar" under (den jättestora) förpikslukan och sjön som sedan slår in över däck hamnar därefter, - ja ni vet. Det värsta är att våra sjökort blir dyblöta . Blöta dynor och sovsäckar går ju att stå ut med!? Natten blir svartare och svartare. I början precis efter första rundningen tyckte jag, - att det är ju skönt att man åtminstone kan ana land. Det är med viss respekt som jag anar att detta kanske bara är början på något mycket värre för det blåser bara lagoma ca 6 sekundmeter. Plötsligt på väg ut mot Svenska Högarna vid ett svårt vägval (givetvis) så lossnar nyckelschacklet i focken och vrids isär. Jag får ta både roder och navigering medan mina gastar jobbar febrilt med att bända tillbaka schacklat. Tanken med att gå en annan väg söderut grusas och vi seglar norrut vilket skulle visa sig bra ur "vågsynpunkt". Många öar = lite vågor. Frågan är "bara" hur i h.... ska vi ta oss igenom allt gytter av småöar, kobbar, skär, bränningar, stenar, grundområden etc etc. Till råga på allt ska vi ju också kryssa oss igenom hela härligheten och nu är det svart lika svart som en säck över huvudet.

black.gif (1064 bytes)

"Land överhuvudtaget är en fara"

Kenta min storrökande kompis verkar inte riktigt trivas -han ropar efter Ulrik (dvs är sjösjuk). Tomas och jag har ganska lätt för att hålla oss för garv, vi har medlidande. Efteråt fick vi reda på att nästan hela båtbesättningar var sjösjuka i den krabba oregelbundna sjön. Nu kommer vi fram till eldprovet d v s norr om Kalvskär. Jag syftar ungefär hur högt vi kan segla och lägger in nya waypoints allteftersom med tummen som mätinstrument! Navigationsplatsen är vår mycket trånga sittbrunn (högst 2 pers). Till råga på allt håller jag samtidigt på att lära mig GPSens funktioner.

"Vår plotter är ett finger på ett blött sjökort"

Vi klarar oss igenom, helt otroligt eller var det en baggis. Enl en av mina kurser borde vi ha seglat rakt över en liten kobbe! - undrar hur nära vi var egentligen? De andra båtarna har givetvis en (minst en) utsedd navigatör som hela tiden planerar vägval men den "lyxen" har vi inte råd med speciellt när vi bara är två man (en utslagen). I morgonsolsdiset rundar vi Svenska högarna kl halv sex samtidigt som One Off - båten Puh blåser förbi oss i en onaturligt hög fart. Därefter kommer de två NFarna och några andra båtar som hissar blåsorna. Tydligen hade jag inte förstått att den nya kursen var så öppen, och förbannar mig själv. Tomas som är klart ovan att hissa, får lite barska råd, det var faktiskt förra året som han hissade blåsan senast, då han började segla kölbåt överhuvudtaget. Vi seglar efter kopplet men kärar nära en bränning för att vinna väg. Nästa rundning Farfarskobben tar vi ner spinnakern galant (klipper en annan snabbare båt som fick problem).

"Det man inte vet fruktar man heller inte"

Sträcker en kurs mot Utterkobben, N Gillöga. Vi seglar utefter några otäcka bränningar där vi ser att andra båtar inte alls vågar gå lika nära. Tomas och Kenta klagar och jag säger - det är "bara" psykologiskt, det är ingen fara. Eller som en annan navigatör sa till sin besättning - ni skulle varit med i natt så skulle ni förstå hur nära vi har varit!? Faktum var att vi vann denna etapp. När vi kommer fram till Utterkob benhissar vi spinnakern eller rättare sagt timglaset. Sjösjuka Kenta packade den så det är "nästan förlåtligt". Därefter blir Tomas väldigt trött och lägger sig. Kenta ligger och rullar på skarndäcket (utan mantåg) och jag navigerar och styr i den nästan omöjliga sträck-halvbogsvinden. Eftersom båten rullar för mycket så tar vi ner spinnakern och seglar med genua istället. Ner mot Sandhamn vaknar Kenta (och jag) av en extra stor våg som sköljer över båten. Kenta kippar efter andan , - jag skrattar.

"Skrattar bäst som skrattar sist"

Precis innan Sandhamn äter vi nåt jag aldrig ätit förut "uthälld frukost", - jag skrattar inte. På väg in i Sandhamnsleden mot Stavsnäs så går jag och lägger mig efter att ha beskrivit mitt vägval för Tomas. Jag pressar mig att sova några timmar i den till mestadels stampande kryssen ut till Kalken, SO Bullerö. När jag kommer upp så har vi precis rundat L Limskäret, NO Munkö sista punkten på den inledande banan. Tomas talar genast om "sitt" misstag - jag har felnavigerat och vi har säkert loosat en kvart (21 min, interpolerat efteråt). Tomas tog fel på holme. Det finns nämligen två Högholmen och det ser ungefär likadant ut vid bägge holmar. Med alla dom små misstag som vi redan gjort så är detta rätt så förödande tänker jag och tar nya krafter till mods. Vi seglar med 0 -marginal mellan mörkgröna ofullständigt angivna djup för att sedan segla nästan hundra? meter in på ett mörkgrönt område (osunt eller ........). Samtidigt ser jag att många av dessa gröna "duttar" är rejäla bränningar längre förut.

"Mörkgrönt kan vara så grunt, att det går att torka torrt med en Wettex"

Men vi klarar oss och fortsätter mot Björks skärgård.. Snart framme vid rundningen av Skurhatten går Kenta och lägger sig vid 20 tiden (vaknar inte förrän kl 9.00 nästa dag). Tomas kommer upp och vi faller av några grader och går mellan två öar för att slippa den grova sjön. Helt underbart för nu går det undan ca 6 och en halv "ärliga". Väl framme vid Pelleskobben rundar vi 180 grader och seglar rätt in i Augustimånens bländande månsken, faller sedan av och sätter påsen. Den känsla vi upplever är svår att beskriva där vi seglar en liten båt under himlavalvet. Lägger in en waypoint mot en fiskefyr (som förstås inte lyser) mellan en kobbe och en förmodad bränning - f....n vad enkelt det är med en GPS!

Det är nu vi kommer att "betala" för att jag har en liten och långsam "Lisa", - för .....In i sundet mot Kanholmsfjärden avtar vinden ordentligt. De övriga båtarna har ju ändå haft vind ända in i mål! För första gången blåser det under 5 sekundmeter. Ända fram till nu har det faktiskt blåst stadigt från nordost till ost mellan 5-6 sekundmeter, - vilket måste anses som mycket ovanligt (vad vet jag?). Därtill kan man tillägga den mycket ovanligt varma luft - och vattentemperaturen - det känns som att segla hemma i badrummet. Vår topplanterna lägger av (j.... skitkontakt). Framme vid sista punkten 1 distansminut från mål, "lyckas" vi gå för nära ön Trollharan och det snurrar till ordentligt, förbannande och väldigt trötta svär vi som normalt är "världens lugnaste". Vi lyckas i varje fall ta oss den sista biten till mål innan det är tvärbleke. I samband med detta kommer vi på att vår (handburna) VHF står på fel kanal. Vi har varken synts eller hörts av sambandsbåten den sista tiden. Halv fyra på morgonen kommer vi in till Bullandö Marina där resten av regattan ligger och sussar för länge sen. Det storslagna vi har upplevt och gått igenom under 31 timmar och 126 distansminuter är ungefär vad en vanlig "seglarsvensson" upplevt hela sitt seglarliv, - känns det som.

En intressant iakttagelse (av många) är att man kan utläsa sin båts karakteristika i den seriöst utarbetade resultatlista som Johan Skåntorp har gjort. Den är på sex sidor och 10 tabeller.

Resultatlista

	Båt	LYS	Resultat
1	Puh	1,18	26:13:14
2	Caberi	1,12	27:35:57
3	Malva	1,09	27:37:32
4	Windsong	1,12	27:37:36
5	Griff	1,09	27:38:26
6	Ankaa	1,13	27:52:58
7	Elaine	1,19	28:11:02
8	Sjövild	1,17	28:14:10
9	Bedarra	1,15	28:25:27
10	Sundancer	1,08	28:27:29
11	Suspect	1,13	28:35:20
12	Bimbo	1,00	28:37:30
13	Erianhe	1,21	28:42:02
14	Lisa	0,94	29:21:34
15	Pila	1,06	29:30:12
16	Gandalf	1,06	32:07:05
17	Cherry	1,17	33:23:41
18	Amorina	1,12

*Skillnaden mellan 2an och 5an är 2 minuter 29 sekunder, 3an och 4an, 4 sekunder!!

Anm: Sån här diskussion uppstår alltid; Att PUH vann med så stor marginal kan definitivt inte bara bero på LYS-talet. Inget handikappsystem är någonsin rättvist - bara nästan. Att båtens karakteristika råkar stämma med väderförhållandena kan anses som tur vilket alla vinnare också har i alla sporter. Sist och definitivt inte minst är det besättningens skicklighet som avgör. Grattis PUH!

Augustimånen 1996